akustik

Alltid lika uppfriskande att vakna med en fjortonårings hy när man är tjugofyra. Jag försöker komma på en vettig anledning till att just detta inträffat. Ett återfall av puberteten? Klimakteriet (högst osannolikt, men man vet aldrig)? Hormonrubbningar? Gravid? Äh. Är det kanske någon högre makt som försöker tala om för mig att om jag inte slutar leva som en tonåring så kommer jag snart få se ut som en igen? Jag tycker att det är tillräckligt att alla runt omkring mig tycks skaffa barn och gifta sig och jag har en ytterst bra anledning till att inte göra det samma: jag är singel. Iofs kanske det inte vore så dumt att gifta sig med sig själv, dock skulle det nog klassas som en egotripp av ohållbart slag. Nej, jag tror bestämt jag vill skaffa mig en hund istället. Fast det tillåter ju vare sig ekonomin eller boendet just nu. Världen är emot mig helt enkelt. Den ger mig finnar, skuldkänslor, utanförskap och inga som helst möjligheter till att skaffa hund. Bah!

En fika på stan med Michelle är precis vad som behövs idag. Och dessförinnan ska en DVI-kabel inhandlas för ikväll, mina damer och herrar….. -trumvirvel-….. ska först avsnittet i säsong tre av True Blood avverkas! Vilket i sin tur förmodligen kommer leda till kåtslag, vampyrabstinens och x antal fjärilar i magen. Så om du är snygg, man och sugen på lite lekfullt bitande är du välkommen till min krypta senare ikväll.

Låg i godan ro nedkrupen i soffan med laptopen på magen (där den hör hemma) och kikade på How i met your mother när jag i mitt periferiseende upptäcker orgasmerande människor på tv:n som står på i bakgrunden. Jag tänker snabbt igenom hur vida troligt det är att vårat magra kanalutbud plötsligt uppgraderats med Playboychanel eller TV1000 då jag till sist lyckas pausa How i met your mother och istället få på ljudet på TV:n. Självklart är det Penn and Tellers Bullshit jag ser på som denna kväll berör just ämnet orgasmer (vid detta laget är How i met your motheravsnittet sedan länge glömt). Det intressanta jag kan se i just detta avsnitt är att det för genomsnittskvinnan tar 20 minuter att få orgasm i jämförelse med genomsnittsmannens 2 minuter. Och nu pratar vi inte om några särskilda sprutorgasmer eller g-punktsorgasmer utan orgasmer över lag. Visst, det går inte alltid på två röda men när jag, så att säga, står för underhållning själv (och det inte finns något större behov av att dra ut på det hela) så är jag lätt nöjd och glad på fem minuter. Om jag är riktigt pepp tror jag till och med jag kan klara det på två. Är jag någon form av freak of nature när det gäller kvinnliga orgasmer eller har forskare världen över fått saker och ting om bakfoten? Mest en fundering.

En annan lustig notering jag gjorde var att någon form av orgasmguru i programmet påstod att en kvinnlig orgasm kan pågå i två till tre dagar. Snacka om träningsvärk. Och HUR klarar man av att a) föra en vettig diskussion b) äta c) över huvudtaget göra någonting om man ständigt har en orgasm? Ytterligare en fundering.

Förhållandet har blivit något många singlar både eftersträvar och räds. En relationsstatus som vi matat med så mycket förpliktelser, löften och ansvar att den liksom tagit över makten. Vad har hänt med chansen? Var det inte så det var tänkt: ”får jag chans på dig?” ? Att ”bli ihop” är egentligen bara att ge det hela en chans. Det innebär inte att man måste vara vid varandras sida livet ut, skaffa barn eller gifta sig på stört. Det handlar i all enkelhet om att ge det hela en chans. Någonstans längs vägen har vi blivit så skrämda av våra krossade hjärtan och brustna självförtroende att vi inte vågar chansa längre. Det är bekvämare att veta sin status, att ha makt över sin status.

Även om jag ser mig själv som en rätt så hopplös romantiker så är jag likt förbannat skräckslagen när kärleken väl står där på tröskeln och ser mig i vitögat. Fokusen på vad som egentligen är viktigt har irrat bort sig bland romantiska komedier och samvetslösa one night stands. Hur blev vi så blinda?

Jag spenderar min bakfulla eftermiddag i soffan framför The Holiday. Jag gråter mig genom halva filmen med en gurkmacka i ena handen och en kopp te i den andra och funderar när lagen om alltings jävlighet ska upphöra att gälla och kärleken ska få en defensiv design. Jag gissar på aldrig, det är det som är charmen med mänskligheten antar jag.

Har precis hittat det perfekta substitutet för blodampuller att stoppa i munnen till min zombiesplatterfilm. En blandning av blåbär och jordgubbar. Det blir en perfekt blodröd färg som man mer än gärna har i munnen. Fick lite inspiration nu. Borde verkligen jobba vidare med mitt manus… sommaren är trots allt snart här.

Så mycket saker som far omkring i mitt huvud. Som om det är en bikupa någon just skakat om rejält. Inte att jag grubblar på saker egentligen det känns mest som om mitt liv håller andan i väntan på att någon ska trycka på play igen. Olika scenarion spelas upp i mitt huvud som förslag på framtiden och jag försöker nominera de mest trovärda. Det slutar mest med att det bara blir tomt. Som att det blir så mycket olika vinklingar att de tar ut varandra och försvinner för att återigen, en stund, en timme, en dag senare återkomma och upprepas igen. Försöker hålla hårt i de få fasta punkter jag har, det jag faktiskt vet. Men vad vet jag?

I mitt huvud hörs just nu musik. Pausunderhållning i Sagan om Lou.

Idag stack en snäll sköterska en nål i min arm och jag var inte ens i närheten av att svimma. Har tydligen blivit iaf lite bättre på det där med känsligheten. Nu har dom mitt blod i förvar och inom några veckor ska jag åter för ett besked. Är helt lugn och sansad kring detta just nu. Det känns som om jag tar smällen OM den kommer. Är dock rädd för att någon av oss 3 systrar kommer få ta den. Hoppas på mig i så fall, jag tror jag skulle klara det och jag skulle aldrig önska någon av mina systrar ett försök. Gener, dessa gener.

Alla bär ju med sig något i genbagaget. Är det inte bröstcancer så är det alzheimers eller reumatism. Allt från livshotande till livsdödande sjukdomar som far omkring som små virus redo att bryta ut i våra kroppar. Kanske gör dom det, kanske inte. I vissa fall finns inte ens ett kanske. Jag är väldigt tacksam att det i varjefall är ett litet kanske om jag nu välsignats med denna gen. Jag skulle kunna rabbla upp en lång lista med innehåll som kan tänkas finnas i mina gener. En ganska trist lista. Så därför väljer jag, åter igen, att ta smällen OM den kommer. Orkar inte lägga ner tid på oro (viket jag gör ändå ibland, man är inte alltid tillräckligt stark att trycka bort den). Onödigt att lägga ner energi och oro på saker i en eventuell framtid. En dag i taget. Det är bra.

Har idag varit på ett badhus för första gången på fler år. Har varit påväg till detta badhus som endast ligger ett stenkast från mitt hem i ca 6 månader nu. Idag tog jag äntligen steget (eller snarare bilen – ja, jag är så lat) och jag drog dessutom med mig fröken Kivi. Likt katter som för första gången får komma ut i det fria smög vi varsamt runt varje hörn i denna, för oss, nya vattenvärld. Inte en kotte i hela byggnade gick nog miste om att detta var en första gång för oss.

Kom ganska snabbt att tänka på hur sällan man nuförtiden befinner sig i en naken och helt ickesexuell situation tillsammans med andra. Dessutom kunde jag ganska snabbt konstatera att jag inte ofta ser nakna kvinnor i synnerhet (inte så konstigt egentligen kanske). Man har gått från att bara vara naken i ickesexuella sammanhang som barn över till ungefär fifty fifty någonstans i tonåren för att sedan övergå helt till att alla nakna stunder har någon form av sexuella antydan. Jag klagar verkligen inte. Är ju som tidigare nämnt ytterst nyfiken på träningsformen sexercise. Och kan det bli bättre? Du tappar inte bara dina onödiga kilon, du får orgasmer också! Dessutom ytterst bra ursäkt för att ha sex oftare.

Åter till den ickesexuella nakenheten på badhuset. Himmel så skönt det var att inte behöva tänka på att vara naken och snygg tillsammans med andra utan bara naken. Väldigt befriande.

Jag och fröken Kivi plaskade sedan runt på ”hopp- och lekavdelningen” i bassängen (för att inte störa det vuxa som simmade…) tillsammans med uppmärksamhetssökande 10 åringar och en tyst och bestämd asiatisk man som monotomt simmade fram och tillbaka i en av banorna under hela vår vistelse.

Jag tror jag gillar det här med att simma. Blir nog till att köpa ett sådant 10-gångerskort snart. Om jag dessutom tar tag i sexercisebiten så kommer jag vara bodybuilder innan sommaren är över.

nobody said it was easy
it’s such a shame for us to part
nobody said it was easy
no one ever said it would be this hard

K#∆Ab

Jag må vara lättroad men detta är ju fantastiskt.