Snart på benen igen...

...

Konsten att kunna roa andra är en fin egenskap att ha. Allas vår vän Myre har alltid haft den egenskapen och han är nästintill oslagbar som historieberättare. I synnerhet i flaskliga sammanhang, men även på odrucken fot.

Nu har han åkt på en neslig lunginflammation som verkar tagit lite extra på krafterna. I väntan på hans tillfrisknande tänkte jag dra en liten anekdot han själv brukar skratta lite extra åt, när han berättar.

En kompis till honom var på väg någonstans i sin bil. På väg mot resmålet tog han en liten genväg och körde en kortare sträcka på en gångväg. Oturligt nog lyckades en polis vara i närheten och stannade honom med blåljusen på. Konstapeln gick fram till bilen och frågade hur i helvete han tänkte när han körde på en gångväg.

"Tror du jag är nöjd själv eller?" blev svaret och om jag vore polisen skulle jag bara låta honom åka, helnöjd över att ha en nöt-historia till fikarummet. Vi pratar en enorm kyla i ett pressat sammanhang. Bäst när det gäller á la Willi Railo.

Jag vet inte om Myhre läser några bloggar från sjuksängen. Oavsett vilket sänder jag en krya-på-dig tanke med hälsningar från både mig, Gurra och Rille!

Högskolan i Gävle

Här har många stora hjärnor påbörjat sin intellektuella resa. Among others the infamous 40-C crew who were roaming the streets in the early 00's

Nyss var det halvdepp...

...men plötsligt blev mina bekymmer som bortblåsta. //Som jag har letat

Robyn får äran att vara titel!

...

Det är exakt 8 grader och gråmulet ute. Vilket går hand i hand med hur jag själv känner mig. Har drabbats av någon form av försommar-lesshet som inte verkar ge sig i första taget.

Pokerspelet är en enda stor berg-och-dal-bana där jag i förrgår hade en riktigt hemsk dag, för att vinna tillbaka merparten igår. Men jag söker inga såna swings längre. Mina krav är modesta. Jag vill vinna någorlunda stabilt och utan trubbel, och jag kräver inga miljoner. Adrenalin-kickarna kan vi överlämna till kidzen som fortfarande tycker det är roligt att spela.

Squashen, ett annat mörkt kapitel i boken om mitt liv. Känner mig sämre för varje gång jag spelar. Slagen är veka och tjejjiga, och min dåliga kondition måste vara ett tecken på att min dödliga sjukdom snart kommer bryta ut.

Plus att jag känner att jag inte har någonting att se fram emot. Jag har pratat om att flytta till Sthlm, men det känns bara som om det är för mycket praktiska göromål för att det ens ska kunna hända. Jag måste göra iordning och sälja min lgh (projekt av gigantisk storlek) samt göra mig av med alla andra band. Nu framstår jag säkert som ofantligt lat och oproduktiv som ser hinder i såna småsaker. Kanske är det så men det känns som att bestiga ett berg av relativt hög höjd.

För att inte framstå som efterbliven måste väl fotbolls-vm nämnas. Jag är ganska ointresserad och ser bara någon sporadisk match. Holland är ett lag jag gillat ända sedan barnsben och det vore verkligen roligt ifall dom vann ett efterlängtat mästerskap. Gällande Vuvuzela-tutorna håller jag med om att det blir ett jäkla oväsen. Men det går an (Carl Jonas Love Almquist-referens för den obildade) framför tv:n. Däremot måste det kännas sådär för ditresta supportrar. Lägga ner en smärre förmögenhet på sin dröm-semester och den enda behållningen är tinnitus.

Men det finns ett ljus i mörkret. Robyn's nya skiva. Jag har alltid gillat henne, hon står för någon typ av osvensk jag-skiter-i-vad-alla-tycker-mentalitet, som stimulerar min egen gå-min-egen-väg-gen. Dom första singlarna är helt otroligt bra. Här är "Dancing on my own"

Robyn 'Dancing On My Own' (Official Video) from Robyn on Vimeo.

Den senaste låten "Dancehall Queen" är ännu bättre, men det finns ingen utlagd youtube-version än. "Fembot" kom för ett tag sedan och har snurrat frekvent här hemma . Spotifya det här och ni har lyckan gjord. Hoppas resten av skivan håller samma höga klass.

Party like it's 1997

...

I nuvarande student-tider satt jag och spånade med Jonas. Om att göra en egen liten student-fest nästa år.

Med egen lövad lastbil och autentiska studentmössor (ej våra gamla som säkert är omoderna nu). Efter lastbilsåkningen går vi ut på någon av studentfesterna och lever oss helt och fullt in i rollen som naiv 18-åring. Ingen kommer förresten att se att vi är äldre för den delen. Vilka är med på att återuppleva studenten all over again nästa sommar?

Det här kan till och med bli en lönsam affärs-idé. Studentpånytt.se, sidan som hjälper dig återuppleva din ungdom. Ann kom med ett roligt förslag att man kan supa ner riktiga studenter så att dom missar att gå ut på Hedbergskas trappa. I dennes ställe kan man då plantera in en kund, som av någon anledning kanske missade sin egen ceremoni, och därmed aldrig fått mottaga folkets jubel. Det skulle väl vara värt 2599:- utan problem. 100 kunder och pengatåget är i rullning.

Twitter

...

Vi provar den här Twitter-prylen oxå, för att se om den möjligen kan vara något att ha. Det här gör jag uteslutande för att känna mig ung och för att min systerdotter Sanna har sagt att mikrobloggandet är stentufft och en verklig framtidspryl.

http://twitter.com/akutpsyk är adressen för den som är intresserad. Men räkna inte med alltför mycket informationsflöde på den kanalen.

Vandraren

...

Så var sommarens första promenad avklarad. Som alltid går jag innan frukost. Favoritslingan är bort mot Citygross och sedan ta av upp mot Hemmansvägen för att sedan avsluta genom mina barndomskvarter i öfvre Haga. Tar cirka 40 minuter och när jag är tillbaka hemma har jag en alldeles lagom hunger.

Jag har haft svårt med motivationen att promenera det här året. Dels för att det aldrig blir någon riktig sommarvärme, och dels för att jag varit allmänt lat en längre tid. Men igår fick jag syn på mig själv i spegeln. Bortsett från det spontana illamående var det positivt, för nu har jag motivation så det räcker för ett par decenniers promenader.

//Vågen sprack